absolutsmarre

Nu ska jag svara på den frågan.
Jag känner mig.. död.
Känner mig helt borta och lixom som en helt annan person.
Jag är inte den jag en gång var,jag är inte den jag vill vara heller.
Jag känner mig ensam,även att jag är omgiven av människor.
Men jag vet faktiskt inte många som älskar mig,
vet inte sist någon sa till mig att dom älskade mig,
är det för mycket begärt att höra att man är älskad?
kanske det.

Jag har ingen att snacka med,
vem ska jag snacka med när jag inte står ut mer?
Det är inte heller någon som snackar med mig längre,
men jag förstår att ni tröttnat på mig!
Förlåt om jag beteer mig som en idiot ofta,
men jag vet inte vad jag tar mig åt ibland.
förlåt iaf alla som inte gillar den jag blivit.

En gång var jag lycklig.
Nu är jag bara.. lixom ah jag bara är.
Jag finns för att mab ska finnas.
Jag vill lyckas med någonting någongång,
jag blir besviken på mig själv hela tiden,
jag måste gå dit..stället där jag helst inte vill till,
men vet att jag skulle må bättre.

Jag tänker också på en viss person varje dag.
Tror faktiskt inte att någon vet att jag saknar en person som fan,
som jag sörjer hela tiden,och nej det är inte Jessie(min döda kompis)
det är bara en person som e död i mina ögon,
jag kan inte glömma..fan.